Etapp 1: Flemingsbergs station – Elektronvägen 2 – Flemingsbergs station
Deltagare: Inger Bergström och Maria Wahlgren
Tid: 17 min
Resterande tid: 48 timmar 6 min
Arbetarrörelsens arkiv 24 februari 2018. Vernissage för utställningen Sy-fabrikssystrar! Öxabäck IF – utan er ingen morgondag.
Besök på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek där Åsa Norman och Frida Hållander har vernissage för utställningen Sy-fabrikssystrar! Öxabäck IF – utan er ingen morgondag. I samband med vernissage hålls även ett samtal mellan konstnärerna och Ingela Johansson, konstnär och författare av boken Strejkkonsten: Röster om kulturellt och politiskt arbete under och efter gruvstrejken 1969-70.
Ur katalogtexten:
Ett av de centrala verken i utställningen tar sin utgångspunkt hos kvinnor som arbetade i en syfabrik i Sjuhäradsbygden under 1960 och 1970-talet. Det berättas om hur dessa kvinnor organiserar sig genom att starta ett arbetsplatsfotbollslag Öxabäck IF. Laget bildades 1966 i byn Öxabäck i Sjuhäradsbygden utanför Borås. 1968 blev det år som den första officiella serien i damfotboll startades, tack vare, genom Öxabäcks IFs enträgna arbete och påtryckningar på Svenska fotbollsförbundet. Kvinnorna i laget träffades i Öxabäck syfabrik. På fabriken sydde de sina egna shorts att spela i och tog skjortorna till matcherna på avbetalning. Genom fabriken kunde även laget rekrytera nya spelare från sydvästra Sverige. Verket Öxabäck IF – utan er ingen morgondag berör damlaget Öxabäck IFs inverkan på den svenska damfotbollen, samtidigt som verket återaktiverar en text On banners and banner making (1909) av den brittiska suffragetten och konsthantverkaren Mary Lowndes (1856–1929).
www.arbark.se/sv/2018/02/sy-fabrikssystrar
Åsa Norman inleder samtalet med att läsa ur en agitationsvisa/dikt de uppmärksammat under sina efterforskningar, med titeln Vi spinna, Vi väva. Texten sägs vara skriven av textilarbeterskor och hörd av bland andra Kata Dalström (1858-1923), agitator för Svenska textilarbetareförbundet, under hennes resor i landet. Publicerad i Svenska textilarbetareförbundet: Minnesskrift 1898-1923, red. Gust Janzén, 1923.
Vi väva, vi väva –
med möda vi sträva
och hatet vi kväva.
Vi väva av silke, av bomull och lin,
Åt Eder, I rike, mång praktfull gardin.
Vi väva, I late, trots hånfulla grin,
åt Eder – I mätte, vi ser era flin –
de skönaste dukar, ert fina muslin.
Vi väva och svälta –
I hacken och kälta –
allt få vi smälta –
Vi väva, vi väva –
för brödet vi sträva,
för hungern vi bäva –
Vi väva av silke, av lenaste ull,
åt Eder, I glade, med skinande hull,
de vackraste dukar med inslag av gull –
Vi väva åt Eder – för hungerns skull –
de varmaste kläder av silke och ull.
Vi väva och frysa –
för hungern vi rysa –
men – hat vi hysa –
Vi väva, vi väva –
för livet vi sträva –
att leva vi kräva.
I tusende år ha vi slavat och tänkt.
Tänkt! – nej drömt, att nåden blir skänkt,
– nåden att leva – men hoppet är dränkt –
Vi väva, vi väva, men bandet är sprängt –
det bandet, som band våra själar vi slängt –
Vi väva och hata –
vi lättingar mata –
men – ryggarna rakna –
Vi väva, vi väva –
gemensamt vi sträva
att uppåt oss häva.
Vi väva oss själva en duk utav blod,
en duk utav slavar runt hela vår jord.
Den duken den väves med tankar och ord –
Den duken skall skydda och giva oss mod –
Den duken är vår. Den duken är god.
Vi väva och tänka
vi tankarna länka
till frihet vi längta –
