I spåren av en barnamörderska, spinnhusfånge 1799 – 1801

Etapp 19: Marieberg – Långholmen – Marieberg / Stockholm
Deltagare: Margareta Danhard
Tid: 11.50 – 14.00 = 2 tim 10 min
Resterande tid: 7 tim och 54 min

Spinnhusen är en del av vår industriella kvinnohistoria. Som en fortsatt tanke på Frida Berntssons blogginlägg (om textilindustrilandskapet i Norrköping, se Etapp 16) vill jag med min vandring undersöka textilhistorien från en annan vinkel genom att följa en kvinna Kjerstin i arkiv och i besök av de fängelsebyggnader hon vistades i. Kjerstin Larsdotter från Hanebo, Hälsingland, blev dömd att sitta två år på tukthus. Hon var anklagad för barnamord, ett brott som straffades med halshuggning. Fanns inte tillräckligt med bevis dömdes barnamörderskor oftast till några år på tukthus (spinnhus), vilket antagligen var fallet för Kjerstin. Hon sändes från häktet i Gävle den 12 augusti 1799 och resans mål var Stockholms Spinnhus på Långholmen.

Min vandring börjar vid Riksarkivet, beläget i Stadsdelen Marieberg i Stockholm. Förmiddagen ägnades åt att leta efter Kjerstin i Kommers Kollegiets Arkiv. Vid lunch då forskarsalen stängs för en timme vandrar jag över Västerbron till Långholmen ett stenkast från Riksarkivet. Här tar jag mig in i de byggnader som varit spinnhus och där Kjerstin levde under ett par år för 220 år sedan. Idag rymmer lokalerna bland annat hotellverksamhet och konstnärsateljéer.

År 1735 beslöt riksdagen att spinnhus (kvinnofängelser) skulle inrättas i varje län. Detta för att ytterligare öka produktiviteten inom textilindustrin och samtidigt få bort lösdrivare från gatorna. I Gävle inrättades ett spinnhus år 1740 och det verkar att till en början ha fungerat som ett fängelse. En fabrikör Qvistberg begärde via Hallrätten att få lösdrivare, månglerskor och krögerskor insatta på spinnhuset för att där spinna ullgarn till hans tröj- och strumpfabrik. Men spinnhuset kom i praktiken mer att fungera som en skola än som ett fängelse. Man försökte exempelvis att förmå föräldrar att sända sina små barn, 8 – 12 år, till ”spinnskolan”. Spinnhusets varaktighet blev kort, då det lades ner redan 1754.[1] När Kjerstin dömdes till spinnhus 1799 så fanns det inget sådant i Gävle. Och även om det funnits ett så skulle hon förmodligen ändå inte ha satts där. Historikern Mona Rautelin, som studerat barnamörderskor i Finland på 1700-talet, nämner i sin avhandling att Finland, som då var svenskt, sände sina barnamörderskor till tukthus/spinnhus i Stockholm, trots att det fanns ett i Åbo. Det ansågs nämligen inte att man kunde sätta en barnamörderska där eftersom det var så dåligt bevakat att hon befarades rymma. Dessutom ansågs barnamörderskor så vanartiga att de inte kunde placeras bland vanliga kvinnor som satt på Åbo spinnhus för någon mindre förseelse.[2]

Synsättet att inte vilja blanda olika kategorier av brottslingar märks även på spinnhuset i Stockholms. Inspektor Liwijn föreslog år 1739 en uppdelning av de intagna i fem klasser. Den första kategorin innehöll de som frivilligt gått in på spinnhuset för att få arbete och den femte kategorin innehöll de grövsta brottslingarna, så som barnamörderskor.[3]

I Stockholm vid 1700-talets mitt beräknas mellan 3 000 – 7 000 kvinnor, eller 20–23 procent av alla vuxna kvinnor ha varit anställda inom textilindustrin. Manufakturen innefattade tre kategorier av arbetsformer: egenföretagande underleverantörer med egna nätverk, individuell hemspinning, samt spinnskolor.[4] Och en fjärde arbetsform skulle jag säga var det arbete kvinnor utförde på spinnhusen. Fabrikörer lämnade in ull på spinnhuset som de sedan fick tillbaka som spunnet garn vilket användes i deras väverier. Det var grovt klädesgarn som spanns, och fördelningen mellan fabrikörerna bestämdes varje år av kommerskollegiet.[5]

Med vita bomullshandskar på händerna bläddrar jag bland de 220 år gamla, dammiga dokumenten. När jag andas in dammet undrar jag om där kan finnas någon liten 1700-tals bacill som jag får ta del av? Jag börjar leta efter Kjerstin i kassaräkningen för augusti, hon borde ha anlänt till Spinnhuset någon gång i senare delen av augusti 1799. Jag finner henne inte där. Kanske fick hon en upplärningstid på två veckor mot fri kost?[6] Jag fortsätter till September månads Cassa Räkning, bläddrar förbi sidan med Debet och Credit, och kommer fram till Stockholms Spinnhus Arbets Utdrag och Spånads förteckning för September Månad 1799. Jag läser igenom följande sex sidor där 191 namn står uppradade, namn över de som arbetat med ullen denna månad.

Jag finner att 21 namn är manliga. Jag trodde att männen arbetade med andra uppgifter som att raspa, d.v.s. att finfördela bresiljeträ med rasp vilket sedan användes för infärgning av garn.[7] Från början var det tänkt att männen skulle utföra detta rasparbete. En utländsk besökare år 1781 nämner att inskriften ovanför dörren löd: ”Stockholms stads Spinn- och Rasphus, An. 1750”.[8] Men vid tiden för Kjerstins vistelse, år 1799, verkar både män och kvinnor skrubbla[9] karda och spinna. Allra sist i listan finner jag Kjerstin Larsdotter och att hon har spunnit 10 och skrubblat 202 ½ strängar ull under september månad.[10] Hon har även gjort 3 dagars extra arbete som jag inte kan klura ut vad det innebar. En sträng motsvarar 3000 alnar (1 aln = 59.38 cm).[11] Varje fånge var skyldig att spinna 3 000 alnar garn per dag. Spann man mer fick man extra betalt.[12]

På sista sidan finner jag Förteckning på det Garn som herrar Fabriqueerer Inkommit ifrån Stockh: Spinhus uti Sept: månad 1799.  Sex stycken klädesfabrikörer står uppradade; Björk, Lindberg, Tillander, Floor, Hongelin och Gladberg. Stadsmajoren Johan Petter Gladberg var en klädesfabrikör som fem år senare, år 1805, kom att köpa upp en av Stockholms största textilfabriker, Barnängens manufaktur.[13] Men det var inte bara fabrikörer som fick sin ull spunnen på spinnhuset. Den 5 november 1793 finns antecknat i Årstafruns dagbok att spinnhusets vaktmästare Petter Pettersson kommit till Årsta med 32 skålpund ullgarn som hon låtit spinna på Långholmen.[14] Hur vanligt detta var vet jag inte. Antagligen var det möjligt för att Årstafrun, Märtha Helena Reenstierna, var god vän med Bengt Krook som var inspektor på Spinnhuset vid denna tid.

Fabrikörer kunde även lösa ut intagna spinnhusfångar för att erbjuda dem arbete i sina egna fabriker.[15] Om det innebar en förbättring för kvinnorna, i jämförelse med livet innanför spinnhusmurarna, finns det olika uppfattningar om. Periodvis under 1700-talet var det väldigt dåliga förhållanden. Andra perioder verkar det ha varit bättre. År 1771 gjorde kommerskollegiet en skrivelse till kungen om förslag till nyordning på spinnhuset. De ansåg att spinnerskor på Långholmen hade det för bra jämfört med fria spinnerskor. De intagna hade gratis mat, kläder, tvätt, sjukvård och medicin, samt att de fick viss betalning för utfört arbete. Tanken var nu att de istället skulle få samma betalning som den fria spånadsmarknaden mot att de själva betalade för mat, kläder och tvätt. Detta skulle göra att de blev tvungna att arbeta ordentligt för att kunna livnära sig.[16] Nyordningen infördes men blev inte lyckad. Vid en inspektion i december 1772 fann man att ”fångarna av vanmakt inte orkade arbeta, gossarna var föga bättre än nakna och fulla med ohyra”. Kollegiet var tvunget att förbättra fångarnas villkor för att undvika hungersnöd.[17] De flesta som hamnade på spinnhuset vid denna tid (1774) var ”kringstrykande tiggare, bestående av små barn och högt ålderstigna samt med sjukdom redan behäftade människor”. Dessa representerade inte alls de arbetsföra spinnhushjon som projektet hade som förutsättning. Från och med 1775 gick man tillbaka till den gamla ordningen.[18]

Hur arbetsföra var Kjerstins ”arbetskamrater”? Hur stor del av arrestanterna var barnamörderskor? Tyvärr är informationen i arkivet knapphändig. Varken ålder eller varför de satt på spinnhuset går att utröna. 19 år senare, år 1818, nämner en besökare av spinnhuset att där fanns 26 barnamörderskor, av totalt 496 fångar (ca 5 %). Och att alla 26 var samlade i ett rum.[19]  Av en tillfällighet när jag läste Rautelins avhandling upptäckte jag utifrån hennes källmaterial att tre kvinnor från Finland, år 1798, dömdes till tukthus i Stockholm på tre år. Och när jag nu söker efter deras namn i spinnhusets räkenskaper för september så finner jag dem nämnda. På raderna strax ovanför Kjerstins namn står: Brita Henriksdotter, Stina Jacobsdotter och Maria Henriksdotter.[20] Att få en liten bakgrund till några av de intagna gör bilden klarare och djupare. Pigan Brita, bonddotter 36 år, övergav sitt nyfödda barn då hennes svägerska kom och kallade bort henne från bastun där hon just hade fött sitt barn. Pigan Stina, soldatdotter 27 år, hade redan två oäkta barn och nekade ihärdigt att hon mördat sitt tredje, hon anklagades för att ha kvävt ett inte helt fullgånget barn. Man kan undra hur de två barnen klarade sig utan sin mor i tre år? Pigan Marias barns dödsorsak var missfall och inte ett egentligt mord, men hon dömdes antagligen för att hon dolt sitt havandeskap, förlossning samt barnet.

Jag vandrar över Västerbron till de byggnader på Långholmen där barnamörderskorna Kjerstin, Brita, Stina, Maria och de övriga 187 arrestanterna satt och spann från klockan 5 på morgonen till ca 9 på kvällen.[21] Mitt besök på Långholmen börjar på det gamla Kronohäktet. Detta hus fanns inte på Kjerstins tid, det började byggas först år 1848. Här inne besöker jag ett litet museum med bland annat översiktsbilder över byggnaderna med beskrivning över i vilka etapper de byggts. Huskropp nr. 1 på flygfotot var från början en ståtlig malmgård byggd omkring 1670. Gården, Ahlstaviks malmgård, inköptes av kommerskollegiet för att år 1724 inrymma det första spinnhuset.[22] Nu ligger denna huskropp helt inklämt mellan senare tiders utbyggnader. Spinnhuset kom att byggas ut i mitten av 1700-talet med två stora flygelbyggnader till malmgården, nr 2 på flygfotot.

På museet finner jag ett ytterst vackert litet papperskonstverk av malmgården så som den såg ut nybyggd på 1600-talet. När jag senare smyger runt byggnaderna för att förstå vilken huskropp som motsvarar den gamla malmgården är det en rätt sorglig syn utifrån, inklämd som den ligger mellan senare tillkomna huskroppar.

När jag vandrar inomhus förstår jag bättre byggnadens ståtlighet. Från salsfönstret ser jag ut mot den numera inbyggda innergården. Där tre små träd står fanns på Kjerstins tid en brunn där man som straff för någon förseelse kunde få pumpa vatten i en eller flera timmar. Eller så kunde man med karbasen tvinga de olyckliga att dansa kring brunnen med händerna bundna på ryggen, ”andras löje är ofta ett verkande straff”.[23] Här tänker jag mig att alla arrestanter hade möjlighet att se bestraffningen från sina fönster i arbetsrummen.

På bryggarmästar Jochum Ahlstedts tid fanns inte denna inbyggda innergård, utan hans utsikt var nog magnifik ner mot Långholmsviken. Jag blir visad av en trevlig hotellpersonal ner till bottenvåningen, in i den så kallade bryggarsalen där man under lager av gammalt innertak funnit originalmålning från 1600-talet.

De stora spinnhusflyglarna från 1750-talet, där Kjerstin bodde och arbetade, var svårare att komma in i. Jag tog mig in i trappuppgången. Smög i trapphuset och läste på dörrarna. Därinne huserar idag konstnärsateljéer. Byggnaden känns ”tung”, men antagligen är den känslan färgad av den kunskap jag har om platsens tragiska historia.

18 magi blogg

Jag tar mig åter upp på Västerbron och lämnar Långholmen för att ta mig tillbaka till Riksarkivet. Att ha rört mig i huskropparna lägger en kunskap till min kropp som är intressant. Även om tiden gått och allt är renoverat så är det något speciellt att vistas på historiska platser. I viss mån har jag sett saker som även Kjerstin sett. Rört mig i rum där hon rört sig. I kombination med de källor och tidigare forskning jag tagit del av får jag förståelse för rummen. Textfragment dyker upp som ger bilder och dofter: Förbättringar som skedde 1781, som att rummen skulle sopas dagligen, golven stänkas med ättika, eller beströs med bultat granris, eller rökas med enris, tjära eller dylikt.[24] Eller bilden av ett helt rum fyllt av inköpt lärft, grovt linnetyg som var tänkt att användas till skjortor och lakan. Lärft med spikhål och stora röda fläckar efter rödsot. Lärften man inköpt var lämningar från ryska sjukhus i Finland.[25]

19 magi blogg

Referenser: [1] http://www.gavledraget.se/Spinnhuset_1600-talet..htm, [2] Rautelin, 2009, s. 452, [3] Rudstedt, 1972, s. 28, [4] /sv.wikipedia.org/wiki/Paulis_manufaktur, [5] Rudstedt, 1972, s. 81, [6] Rudstedt, 1972, s. 66, [7] Rudstedt, 1972, s. 2, [8] Rudstedt, 1972, s. 61, [9] Skrubbling var en förprocedur vid ullberedningen utförd med grova kardor, ”skrubblor”, se Rudstedt, 1972, s. 278, [10] Rudstedt, 1972, s. 65, [11] Rudstedt, 1972, s. 278, [12] Enligt uppgift från år 1781, se Rudstedt, 1972, s. 61, [13] https://sv.wikipedia.org/wiki/Barn%C3%A4ngens_manufaktur, [14] Rudstedt, 1972, s. 66, [15] Rudstedt, 1972, s. 44, [16] Rudstedt, 1972, s. 65, [17] Rudstedt, 1972, s. 67, [18] Rudstedt, 1972, s. 68, [19] Rudstedt, 1972, s. 92, [20] Rautelin, 2009, s. 574-575, [21] Rudstedt, 1972, s. 21 och 92, [22] Rudstedt, 1972, s. 9, [23] Rudstedt, 1972, s. 78. Karbas är en slags piska, [24] Rudstedt, 1972, s. 63, [25] Rudstedt, 1972, s. 90.

Foto: Alla foton, förutom ringen med Årstafruns porträtt, är fotograferat av Margareta Danhard. Foto Årstafrun (Märtha Helena Reenstiern)/ring: Fotograf Mats Landin/Nordiska museet. Bild hämtat från nätet: https://digitaltmuseum.se/011023832867/ring. Ring och dagbok finns på Nordiska museet.

Litteratur: Rautelin, Mona, En förutbestämd sanning: barnamord och delaktighet i 1700-talets Finland belysta genom kön, kropp och social kontroll, [Mona Rautelin], Diss. Helsingfors: ,[Helsingfors], 2009. Rudstedt, Gunnar, Långholmen: spinnhuset och fängelset under två sekler, Stockholm, 1972.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s