Återvända till barndomens arbetsvandring

Etapp 21: Södra vägen 41 - Håsta i Hudiksvall 
Deltagare: Anna Lindkvist Adolfsson
Tid: 13.10 – 13.30 = 0 tim 19.5 min
Resterande tid: 5 tim och 12.5 min

Att arbetsvandra, att återvända till en arbetsvandring jag genomförde i min barndom under ett läsår när jag var sex år gammal. Jag minns vägen väldigt väl, jag minns dem jag vandrade med och de hus och människor jag mötte på min väg. Minnena är inte positivt laddade utan kantas av en oro och ibland skräck. När jag återvänder till min barndomsstad för att göra denna vandring, min forna arbetsvandring 36 år senare blir det ett märkligt möte. Att vandra sträckan som innehöll så många minnen av min barndom som vuxen, gör att flera av minnena förändras under tiden jag vandrar, vissa minnesbilder blir plötsligt svåra att få tag på.

Bild1

Vägen går från mitt barndomshem på Södra vägen 41 i Hudiksvall till området Håsta där min lekskola låg 1976. När jag idag som vuxen vandrar samma väg tog det mig 19.50 minuter att vandra fram och tillbaka. Vägen känns kort och enkel, det är dessutom en mycket varm och solig försommardag. Solen skiner in i de välansade trädgårdarna där syrenen blommar och sprider sin doft över området.

Bild2

Mina barndomsminnen passar inte in i denna idyll. Minnet av hur Uffe och jag skyndade oss ned för backen för att undkomma stenarna som några av de andra barnen kastade efter oss passar inte in här. Inte heller minnet av fyllgubbarna som lät oss gå promenader med stora hundar som sedan smet och som vi inte hittade igen får plats i detta solsken. Huset där fyllgubbarna bodde finns dock kvar, fast huset är nu renoverat och ser ut att vara en bostad åt bättre bemedlade.

Bild3

Min väg under lekistiden 1976 varje dag fram och tillbaka mest ensam och ibland med Uffe. När jag gått en bit kan jag förnimma känslan av att vara liten och rädd. Jag tänker på att det var annorlunda på 70-talet. Idag skulle jag aldrig låta mina sexåriga barn gå hem själva från skolan. 19.50 minuter fram och tillbaka känns idag som en mycket kort sträcka men tid är bara tid medan känslan av sträckan i mina barndomsminnen är mer oändlig.

19.50 minuter fram och tillbaka varje vardag under ett år i min barndom sitter där i min kropp denna vackra majdag.

Bild4

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s